Hej på er 🙂
I tisdags var jag till tandläkaren, jag hade tid 19,15. Vilket vi tyckte var lite sent med tanke på Viggo, så mina grabbar åkte hem i stället för att vänta där på mig.
När jag ska på tandläkarbesök och liknande blir jag mer eller mindre stressad. Den här gången tyckte jag att det gick ok att ta mig iväg. Men i väntrummet vände det snabbt, ångesten kröp sig på. Jag trodde jag skulle slippa, försökte lugna ner mig och andas.
Det kändes som ett bakslag. Min man sa något klokt idag. ”Det kommer inte gå spikrakt uppåt, det kommer gå upp och ner och ta tid”. Det är bara att fortsätta kämpa.
I tandläkarstolen började jag tack och lov att slappna av mer. Man kan kanske tycka att det skulle vara tvärtom, men ångest är inte direkt logiskt.
Jag fick beröm för mina fina rena tänder, inga hål och allt såg bra ut. Jag hade ytterst lite tandsten som knappt syntes som hon tog bort. Utmattningssyndrom i kombo med ångest och annat tufft tar energi. Det är svårt att förstå om man inte varit där själv.
Något som fick mig att fnissa efteråt. Jag stod ute och väntade, det åkte förbi flera bilar och det gick folk genom stan. Så blickade jag ner på mina skor och upptäckte att jag hade gått ut med dom där blåa skoskydden i plast 😉 Rev snabbt av mig dom. Besöket gick fort och därför var mina grabbar snälla och kom och hämtade mig ♥
Det finns mycket som inte syns utanpå, man ska vara försiktig med att döma. Här är två artiklar som jag tyckte var bra, om ni vill läsa mer om ångest. Klicka: HÄR och HÄR
Jag ska vara ärlig och erkänna att jag har tvekat att posta detta inlägg. Men varför ska man skämmas för saker som får en att må dåligt psykiskt. Jag skulle utan att tveka skriva om min ryggvärk till exempel. Nej, våga prata tycker jag.
Önskar er en fortsatt skön kväll.
Lånade bilder.
