Hej på er 🙂
Nu är jag äntligen hemma hos dessa underbaringar [emoji black heart suit]
Dagen har varit tuff och tärt rejält på mig. Mycket vänta, nerver, spänningar och känslor. Hade hoppats på att få ha med mig sambon så långt som möjligt, men vi fick skiljas åt redan 2 timmar före jag väl skulle opereras. Så jag var ensam när de satte nål i armen på mig, vilket jag är livrädd för. Det gick ju bra men alla som är ”nålrädda” vet vad jag pratar om. Fick dropp, för redan då var jag väldigt hungrig och lite klen.
Fick prata en sväng med läkaren för att sedan vänta en massa mer i ett rum med andra som också väntade på operation. Att sitta i dessa operationskläder i ett kallt rum, fy sjutton vad jag frös. När jag väl låg på operationsbordet bara skakade jag. Fick frågan flera gånger om jag var nervös eller bara frusen. Både och svarade jag, men nerverna gjorde väl sitt.
Känslan när de sövde mig var obehaglig men det gick relativt snabbt så sov jag. Minns att någon sa senare att jag var på uppvaket, men jag var mer sovande än vaken. Sov rätt länge, när jag väl vaknade rullade det stora tårar nerför kinderna. Försökte samla mig men jag fick inte stopp på dom. När det väl var någon som märkte att jag var vaken hade jag torkat tårarna. Jag fick en mugg saft, åh vad törstig jag var!
Rullades sedan in i ett annat rum, där blev jag serverad kaffe och macka. När jag precis fått det, kom det en kille och pratade med mig som hade haft hand om mig innan (stuckit mig i armen) då rullade tårarna igen. Fick knappt fram något när han frågade varför jag var ledsen. Usch vilken emotionellt jobbig resa allt det här har varit. Efter jag fått hejd på tårarna en andra gång, kan jag säga att mackan och kaffet smakade otroligt bra 🙂 Jag hade varit så hungrig i många timmar.
Fick mera smärtstillande och sedan behövde jag gå på toaletten, det var lite jobbigt. Tog på mig mina egna kläder efter det. Pratade med läkaren som hade utfört operationen och då kom äntligen min sambo som jag hade ringt efter. Kan säga att han verkligen var efterlängtad [emoji black heart suit] Han stackarn hade varit väldigt orolig eftersom det tog så lång tid.
Nu ska jag bara läka, både fysiskt och psykiskt. Känns otroligt skönt att det här är gjort, det får sätta punkt för all misär. Nu hoppas jag att jag får må så bra jag kan de kommande veckorna. För att sedan ta ny kraft och lägga allt det här bakom mig. Det ska bli så skönt.
Ett stort tack till alla goa omtänksamma människor som har visat mig omtanke. Alla gulliga meddelanden och lyckönskningar. Det betyder otroligt mycket ska ni veta.
Nu står sambon och lagar mat, jag har inte ätit riktig mat sedan ungefär den här tiden igår. Behöver nog inte säga att det kurrar rejält i magen 😉 Jag beställde korv och stuvade makaroner, mums.
Ps, att skriva är lite som terapi för mig. Bloggen är som en dagbok, även om jag inte berättar allt.
Önskar er en skön kväll!
