Två tuffa dagar har passerat. Igår ringde vi en massa jobbiga samtal igen och hade kontakt med banken för att se vad mamma hade för lån på huset. Mina känslor går upp och ner. Igår var min man arg på vad mamma har lämnat kvar åt mig. Jag har mest varit ledsen och saknat henne, men stundvis har även arga känslor börjat komma.

Idag har vi varit i hennes hus för att göra ännu ett försök att få igång pannan. Jag rensade inne i huset och min man var i källaren och fixade med pannan. Nu går den äntligen, måtte den fortsätta så. Tur att han är händig, jag är tacksam att jag har honom. Min rensning är bara en början på ett jättestort berg, som en droppe i havet.

Det är med blandade känslor jag skriver, jag är van att hålla mamma om ryggen. Men det är hennes val som nu har allt fallit på mina axlar, jag vill inte behöva skämmas. Jag vet att hon varit sjuk och hade ont, men att låta det gå så här långt på alla sätt och vis är inte snällt att lämna efter till sin dotter. Jag skulle aldrig göra så mot Viggo. Jag har blivit tvärtom, för mig är det jätteviktigt att vi har ett städat och harmoniskt hem.

Vinterklädd inomhus har jag rotat i skitiga, dammiga äckliga papper mm. Vissa saker jag läst har gjort mig mer ledsen och andra har fått mig att tänka ”Hon hade humor min mamma” ♥ Men mest känns allt övermäktigt i detta inrökta ostädade hem.

Jag hittade ett till avskedsbrev, när jag såg det tändes hoppet om att det skulle vara formulerat finare, men det var i samma ton som det första jag hittade. Förutom att hon tagit bort en hemsk textrad och informationen om vart vi bör vända oss. Det är också skrivit för minst tre år sedan, för det stod om djuren i detta med.

Tårarna har runnit och näsan snorats i kylan. Mitt i allt fick jag ett sms om att ett paket hade kommit. Jag har beställt en fin stjärnlampa till Viggo i julklapp från mormor, blir ledsen bara jag tänker på det, det står inte på så kommer första julen utan henne ♥

Till en början skrev jag mer finkänsligt. Hon tyckte att jag skulle ta hand om allt själv och att jag inte skulle berätta för någon, avskedet/begravningen skulle vara för enbart mig. Hur skulle jag orka, hur kan man kräva det av sitt enda barn, jag orkar inte.

Jag saknar mamma så det gör ont, det är tomt utan henne. Jag är van att oftast höras med henne några gånger/dag och har varit så glad åt våran kontakt sedan Viggo kom. Varje kväll när jag nattar honom rinner mina tårar när vi pratar om henne ♥

Köket är det som är ”fräschast”. Det skulle kunna vara riktigt gulligt. Huset var i ett helt annat skick när jag bodde hemma. Städade hon inte tillräckligt gjorde jag det. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år.

Fina tapeter men förstörda av rök.

Vardagsrummet där hon sov. Hon hade köpt en ny madrass men den är inte använd.

Även om det finns fina saker behöver dom saneras, röklukten sitter hårt.

Övervåningen.

Nere.

Uthusen.

Det här är inte allt…

Hoppas ni har det bra.

Mitt i sorgen är det en massa praktiska ”måsten” att göra. Det hade verkligen räckt med att vara ledsen så hjärtat känns som det ska brista och försöka ta mig igenom allt som har hänt. Nu har vi fullt upp med att försöka få pannan i mammas hus att fungera.

Jag vet att hon skulle dra igång den för säsongen snart och att det var gruvsamt. Flera gånger/vinter har hon skrivit till mig att pannan har stannat. Hon har vetat hur hon ska göra för att få igång den igen, även om det har tagit tid och kraft för henne. Hon har ibland vaknat till 11 grader i huset. Vi vet och kan ingenting om hennes panna.

Vi har lagt väldigt många timmar på att försöka få det att fungera. Vi tog även dit en rörmokare till hjälp, men till slut var det lika bra att han åkte därifrån. Pannan tuffade på någon timme, men stannade sedan för oss. Därför åkte min man ensam till mammas hus idag för att försöka förstå sig på själva ”brännaren”. Vi ska göra ett försök och ringa tillverkaren och hoppas dom kan tipsa om vad som kan vara fel.

Vi vet inte hur vi löser detta. Det kan sluta med att vi behöver lägga en större summa pengar på att köpa något nytt, det har vi så klart inte räknat med. Men får vi inte fungerande i värme i huset över vintern kommer kostnaderna bli långt mycket mer.

För att kunna slappna av det minsta när det gäller hennes hus behöver vi få igång värmen snarast. Vi kommer behöva åka dit minst en gång/vecka för att sota ur pannan. Stannar den måste vi åka dit mer. Min man har ordnat en teknikpryl som kan känna av temperaturen i mammas hus. Den skickar ett meddelande till hans mobil om det understiger ett visst gradantal, den känner även av om någon går in i huset. Den kostade en slant men är en trygghet med tanke på att vi inte bor så vi kan gå dit.

Det har gått en vecka och tre dagar sedan vi hittade henne ♥ Det är bara i torsdags som vi hade det något lugnare och då passade vi på att städa nedervåningen här hemma. Efter att ha varit i ett iskallt inrökt hus i flera dagar som inte är skött på ett vis vi kan vara tillfreds med, är det ännu viktigare att vårat hem är i harmoni.

Gråter gör jag till och från och visst har jag haft stunder tillsammans med nära och kära. Det är bara långt mycket mer att ordna än jag kunnat föreställa mig. Hoppades att besöket av rörmokaren skulle vara över på en timme och pannan fungerande.

Att stå som ensam dotter, utan nära anhöriga till mamma i detta läget är fruktansvärt jobbigt. Jag tackar gudarna för min man och min son ♥ Min man hjälper mig med allt han kan och Viggo är så klart solstrålen i mitt liv. Jag måste vara stark för honom ♥ ♥ ♥ För att i huvud taget orka försöker jag stundvis att skingra tankarna med något kreativt. Min man spelade glad musik idag för Viggos skull, han ville dansa ♥

Det låg ett album i köket. Bild på mig och mamma och så dopbilden ♥

Ta hand om er.

Jag ska försöka skriva, fast det är rörigt i huvudet. Jag har haft en jobbig vecka och den har runnit iväg. Jag har lagt mig tidigt på kvällarna för att orka gå till jobbet. I torsdags kväll slog det mig att mamma och jag inte hörts sedan i söndags vid 14-tiden.

Hon hade inte varit aktiv på FB heller vilket hon brukar vara. Jag har annars alltid haft koll på henne. Brukade tänka att även om vi inte skrivit till varandra en dag, så hade jag sett att hon gillat/delat något inlägg eller så. Insåg att jag inte hade sett det heller.

När det gick upp för mig att det var torsdag och jag inte sett något sedan i söndags ringde jag henne, utan svar. Paniken kröp sig på och jag kontaktade hennes granne som gick dit direkt. Det var mörkt ute, släckt i hela huset, jag frågade om bilen stod i garaget, det gjorde den. Det var svårt för henne att se något, men med hjälp av en stege kunde hon titta in fast persiennerna var nästan helt nere och hon tyckte sig se mamma ligga där. Jag bad henne krossa en ruta och gå in och hon ringde 112.

När hon hörde av sig igen förstod jag direkt att det var som jag var rädd för, mamma hade somnat in. Hon hade satt sig på sängkanten, som att hon skulle kliva upp, hon hade tofflor och nattkläder, så har hon bara tippat omkull åt sidan i sängen, hon låg snett på sidan med fötterna ner mot golvet ♥ ♥ ♥

Vi åkte dit sent i torsdags kväll efter vi fått barnvakt. Ambulansen var där och mammas granne. Sedan kom läkaren, han sa att det troligtvis var hjärtat. Han sa också ”Din mamma var inte gammal, men hon var mycket sjuk”. Hon blev bara 68 år. Efter dom åkt kom begravningsbyrån. Jag tog farväl och la mitt huvud mot mammas bröst, grät så det kändes som hjärtat skulle gå sönder, så känns det fortfarande.

Hon har troligtvis somnat in redan i måndags. Eftersom vi inte haft kontakt sedan i söndags. Det var nog på morgonen det hände, med tanke på att det var mörkt i huset. Det känns skönt att det var i sängen och att hon såg fridfull ut, det måste ha gått fort. Något jag försöker finna tröst i, att hon slapp lida ♥

Vi kom hem vid 00 den natten. Jag förstår det knappt än. Hon har varit skröplig länge men det kom som en chock ändå, det var inte väntat. Mamma ville leva, det syntes för hon har planerat för uppvärmning av huset i vinter och hon pratade om att hon ville skaffa en katt igen och ha sällskap av i vinter, det hann hon aldrig göra.

Jag har mått dåligt över att hon legat där någon dag. Vet att det var något mamma har varit rädd för, hon bodde ensam i ett hus. Vi bor i grannstaden. Mina närstående säger att hon inte har farit illa av det, hon låg fridfullt i sängen och hon var fin ♥

För två veckor sedan frågade jag om hon behövde hjälp med något, om vi skulle åka och handla åt henne. Hon undrade om vi skulle till grannstaden i något annat ärende, det skulle vi inte och vi var krassliga. Då svarade hon att hon hade så hon klarade sig, men att hon kanske behövde hjälp framöver. Lätt att önska i efterhand att vi skulle ha åkt. Men hon var så mottaglig så vi ville inte riskera att smitta henne heller.

Är otroligt tacksam att hon fick vara med på vårat bröllop. Även om hon inte mådde bra och åkte tidigt. Hon har i många år ”pikat” mig att jag borde gifta mig, jag tror det var viktigt för henne och att hon fick vara med ♥ Någon dag senare åkte vi till henne med mat som blivit över från bröllopsmiddagen, det är senast vi träffades, över 1 månad sedan. Jag är också tacksam att hon fått uppleva att få barnbarn, goa Viggo ♥

Det känns fortfarande så overkligt och jag vet inte om chocken har lagt sig. Jag önskar att jag kunde ge henne en stor lång kram och tala om att jag älskar henne och jag hoppas hon inte är ledsen att jag inte hittade henne direkt.

Viggo är tagen av att se mig så ledsen och säger hela tiden ”Mamma jätte jätte ledsen, mormor är i himlen och är en ängel”. Det är så jag har sagt till honom och att jag är ledsen för att jag saknar mormor, men att hon sitter på ett moln och vinkar till oss. Då tittar han upp i taket och vinkar till henne. Hon kallade honom för sin älskade prins ♥

Min goa kille, jag hade önskat att hon fått uppleva mer tid tillsammans med honom. Jag ska visa honom bilder och prata om mormor, så hon är med oss ändå. Försöker tänka att hon slipper ha ont och må dåligt nu, vila i frid älskade lilla mamma ♥ ♥ ♥

Skriver när jag orkar.

Sköt om er.

Fotograf Johan Löf, Tuva Jonsson

Jag är så ledsen och chockad, min älskade lilla mamma har somnat in hemma i sin bostad ♥ Vi var där igår kväll. Sov gott mamma jag kommer sakna dig ♥ ♥ ♥

Just nu orkar jag inte skriva mer, jag skriver igen när orken finns. Gråter mest hela tiden. Fin helg till er.