I morse fick min älskade bäbis Aslan somna in hos veterinären. Vi visste att det inte var bra, men hoppades så otroligt mycket på att det fanns något att göra. I augusti förra året var vi till veterinären första gången, då fick vi veta att hans njurvärden var väldigt höga. Men med nytt foder så blev han bra igen och hoppet tändes på nytt.
Nu har det varit någon dag då han inte har varit sig riktigt lik och då han inte har velat äta så mycket, så vi åkte till veterinären direkt i morse. Han vägde bara 2,5 kilo och njurvärdena var så höga att de knappt var mätbara. Det var verkligen ett kvitto på att vi gjorde rätt i att låta honom somna in. Det sista jag ville är han skulle lida. Men det var fruktansvärt jobbigt att åka dit med sin bäbis och åka därifrån utan.
Aslan har förgyllt mitt liv i 8 år, han lämnar ett stort tomrum efter sig, han var en mycket älskad familjemedlem. Han brukade sitta på bordet i köket och vänta på att jag skulle komma hem från jobbet, och sen springa till dörren och hälsa mig välkommen. Han hoppade alltid upp på köksbänken och skulle gosa så fort jag var där, och han blev lite sotis om sambon fick en puss, då ville han gosa med oss båda. Han strök sig mot våra kinder. Många fina stunder och år har vi haft tillsammans. Det gör så ont i mitt hjärta att det inte blev längre tid än så här och att det gick så fort på slutet. Men jag är väldigt tacksam för den underbara tid vi har haft, så sov så gott min goa fina så möts vi en dag igen. Och du kommer alltid att vara med oss ändå.
