Hej på er

Jag gjorde ett försök och åkte till jobbet igår. Det var tufft, tårarna rann till och från. Jag uppskattade omtanken från mina arbetskompisar. Det fanns några personer som sa precis det jag behövde höra och fick mig att tänka på vad som är viktigt.

Det var för tidigt att börja jobba, jag provade med tanke på nästa veckas utbildning. Tiden jag har varit hemma har fyllts av praktiska måsten, oro för pannan och i och med det besök till mammas hus i grannstaden. Jag drog på mig en förkylning efter att jag hittade mamma. Jag har haft alldeles för lite tid att ta det lugnt, sörja, kurera och bara vara. Jag måste få känna, gråta, tänka, prata. Det är så jag bearbetar sorgen och det jag går igenom. Alla fungerar olika och bara jag kan känna vad som är rätt för mig.

Det är en kris i sig att ha hittat min mamma död i hennes hem, saknaden gör jätteont och det var inte väntat, att stå som ensam anhörig utan syskon eller nära släkt till henne, eller att ha ett hus i det skick som mamma lämnat efter sig, eller oron och allt strul som varit med pannan. Det måste få ta tid, jag är ändå glad att jag provade igår.

Natten var jobbig, hostan har blivit sämre och jag har knappt sovit. När min man hörde mig i morse sa han att jag borde stanna hemma. Det blev för mycket för mig.

Började morgonen med att ringa hälsocentralen. Hade turen att träffa en jättegullig sköterska där som fick mig att gråta genom sin omtanke och hon tog min hand i sin. Hon tyckte inte jag skulle tänka på jobbet i huvud taget utan ta hand om mig.

Läkaren var vettig, han sjukskrev mig till 5 november och ville att jag skulle komma på uppföljning för att se hur jag mår och eventuellt förlänga sjukskrivningen. Men mitt mål är att kunna gå utbildningen som börjar på måndag, jag vill det så gärna.

Igår kväll var det föräldramöte på Viggos förskola, tanken var att vi skulle gå båda två. Barnvakten (farmor) blev sjuk och jag var inte i form efter jobbet så jag blev hemma med Viggo. När vi satt i soffan och myste kom tårarna, så mycket känslor.

Önskar att förkylningen och hostan ger sig, jag behöver energin.

Fina änglavingar, vi fick dom i bröllopspresent av en vän ♥ Min uppmärksamme make sa att jag lagt vingarna åt fel håll, jag tänker inte helt klart just nu.

Alla är inte stöpta i samma form… Ta hand om er.