Har sällskap av Zim och Aramis. Zim tar upp en soffa själv och jag och Aramis sitter bredvid varandra och myser. En kopp kaffe och tankar, många tårar blir det. Men jag är hellre för att gråta än att hålla emot, det gör så mycket ondare. De som känner mig väl vet att mina katter betyder allt för mig.

Inte bara jag och sambon som saknar, Aslan var lite som Aramis bäbis.

Aramis fyller 14 år i år, så han har funnits med hela tiden jag har haft Aslan.

Den här bilden är tagen för bara några dagar sedan <3