Kämpigt

Hej på er 🙂

Jag har fått kämpa länge med saker jag inte skrivit om här. Sedan sorgen och saknaden efter Zim, vi var inte alls beredda på att ta farväl. Det gör att huvudet går helt i baklås när jag försöker skriva, eftersom jag inte kan låtsas som att allt är bra.

Älskar man djur, förstår man nog till viss del hur jobbigt det är. Jag älskar katterna som familjemedlemmar ♥ När det dessutom är annat tufft i livet, blev det för mycket.

Jag ser fram emot att lägga vissa saker bakom mig och gå vidare. Även om det inte blir som jag har trott och hoppats på. Jag är tacksam att jag har min fina familj. Idag när tårarna rann kom Ikoz direkt och la sig i mitt knä, han vet när han ska trösta ♥

Viggo har varit hemma sedan i måndags eftermiddag, förskolan ringde så vi fick hämta honom. Han har hosta igen, men inget annat. Förutom att han sov middag länge igår, så är det full fart på honom. Jag hostar jag med, men har ingen Corona.

Det blev en bulle till kaffet idag, dom kan baka mina killar ♥

Var rädda om er.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *