Hej på er 🙂
Två nätter i rad har Viggo sovit bra i sin egen säng, natten till igår sov han hela natten i sitt rum och i natt kom han till oss vid 3-tiden ♥
Idag har vi varit i mammas hus sista dagen för dessa 4 ”lediga” dagar. Totalt har vi fått iväg 6 släpvagnar till tippen. När min man åkte med första lasset idag slet jag som ett djur. När han kom tillbaka drygt en timme senare hade jag rensat ut 8 sopsäckar.
Jag har varit på övervåningen och den har mamma haft som förvaring. Det är massor av kläder, skor, gardiner, sängkläder mm. Sådant som är relativt tacksamt att rensa.
När vi skulle åka till tippen andra vändan åkte vi båda två för vi skulle lämna tillbaka släpet och sedan åka hem. Jag fick smått ångest och blev låg, stå och slänga nya saker som aldrig är använda, mycket i sina förpackningar. Men att sanera och/eller försöka skänka skulle ta alldeles för lång tid. Vi har redan ett berg av skit i våra händer.
Jag hittade presenter som mamma fått av mig när hon fyllde 65 år, också det i sina förpackningar. Hon önskade sig en del från Jotex, jag köpte inte en sak utan allt det hon hade önskat sig. Blev ledsen, men ser ett mönster. Sjukt mycket oanvända kläder/skor med lapparna kvar. Jag orkar inte stå och tvätta saker i maskin 4 gånger innan det går att använda för allt stinker, men lite av det hon fått av mig tog jag hem.
Är det saker jag verkligen vill ha får jag lägga tid på att sanera från den bruna kokongen av damm, smuts och rök. Det tar emot. Jag slänger långt mycket mer än jag hade gjort om det varit fräscht i huset, då hade vi kunnat skänka bort massor.
Kroppen värker och jag är så trött. Till middag blev det pizza. Tror jag somnar i soffan ikväll, om inte annat somnar jag väl när jag nattar Viggo 😉
Vi människor kan vara duktiga på att jämföra. ”Jag vet vad du går igenom, när min mamma dog…” Men i ärlighetens namn, jag tror att ytterst få har levt som min mamma har gjort. Det svider i mitt hjärta, men det finns förklaringar till varför vi inte har varit där mer. Vi har inte velat ta dit Viggo till exempel. Det stinker rök och är långt ifrån rent. Men dom senaste åren har allt verkligen barkat totalt åt skogen, något vi inte visste om.
Det är nog lätt att döma och tänka ”Borde hon inte ha hjälpt sin mamma mer”. I perioder av mitt liv har vi inte ens haft kontakt. Jag hittade ett mail som mamma hade skrivit ut som jag hade skickat. Jag sträckte ut handen, frågade om hon inte ville ha kontakt med mig. Det hade gått 6-8 veckor då. Allt berodde på något missförstånd på telefonen. Jag hade ringt men hon svarade inte och hon ringde inte upp mig. Jag skrev att jag tyckte att hon var mamman och inte jag. Hur många gånger har inte jag fått vara den vuxne i denna relation. Sår rivs upp, minnen väcks till liv. Men jag måste göra det här.
Är tacksam för min man. Vet inte hur jag hade fixat det här utan honom ♥
Önskar er en fortsatt mysig fredagskväll ♥