Hej på er

Då har jag tagit mig genom två dagar av utbildningen.

Gårdagen hade jag sådant stresspåslag i kroppen innan jag väl satt på tåget. Dagen gick helt ok vilket jag är tacksam för. Sista halvtimmen däremot höll jag på att få panik och ville ut, det kröp i kroppen och ögonen orkade inte fokusera på datorn mer.

Min fina man jobbade från samma kontor som mig, han var med som moraliskt stöd något jag tyckte var skönt. Bara han har sin dator så spelar det mindre roll var han sitter. Vi åkte hemifrån 7,20 och kom innanför dörren 17,45 efter vi hämtat Viggo.

Blev en kort kväll med min älskade kille. När Viggo hade somnat rann tårarna, jag var urladdad, lång dag, nya intryck, känslor och stor saknad som känns som den ska äta upp mig inifrån. Jag har fortfarande svårt att förstå att mamma inte finns längre ♥

I tre dagar har Viggo vaknat vid 4, hoppas han slutar med det illa kvickt. Att ställa om klockan ställde till det för oss. Jag behöver få sova, speciellt nu med tanke på allt.

Idag har min man varit i mammas hus för att den där teknikprylen hade slutat visa temperaturen. Väl i huset såg han att pannan hade stannat igen. Nu funkar det så vi ser temperaturen och pannan tuffar på. Kan det bara få vara så nu tack.

Det var lite om läget här. Ska fokusera på mina killar innan det är dags för sängen. Vi la oss före 21 igår. Imorgon önskar jag oss ”sovmorgon” till 6.

Trevlig kväll.