Vi har haft en hemsk natt, vid 2-tiden gick brandlarmet. Vi flög upp ur sängen och jag skrek ”VAD är det som händer”. Sambon slet ner brandvarnaren från taket uppe och fick tyst på den. Sen sprang vi ner, inget, absolut inget var fel. Jag hatar dom där brandvarnarna som larmar för allt. Den har gått igång flera gånger när jag har badat, reagerat på ånga, den har gått igång när jag har sprayat med luftrenaren när katterna varit på lådan. Men vad reagerade den på i natt, ett spöke?!

Nu är dessa två brandvarnare slängda på tippen och sambon inhandlar nya i dag som varnar för rök och inget annat. Vad mycket man hinner tänka efteråt. Jag låg vaken i flera timmar, instinkten sa ”Sov INTE, är allt verkligen ok”. Tur i oturen att jag ändå skulle vara hemma i dag och vila, hade inte orkat jobba.

Tänkte så mycket på katterna. Skulle inte kunna leva utan dom. Aramis var så klok så han sprang med oss ner. Han sover ju ovanpå byrån i sovrummet. Men de andra två, dom blev rädda och gömde sig. Jag hoppas för allt jag har att vi aldrig behöver vara med om att det brinner på riktigt. Jag är så innerligt tacksam för våra älskade katter och vårt underbara hem.

Ha en fin dag!