Jag har alltid haft en nära kontakt med djur.

Redan som liten kallade mamma mig för ”kattmamma”. Katter som sades vara skygga eller smått elaka, fick jag klappa. Som vuxen brukar jag få heta ”kattviskaren” ♥

Som HSP (högkänslig) är jag i god kontakt med allt levande. Jag kan känna som mitt hjärta slits ur mitt bröst när jag ser/hör något som har hänt ett djur. När jag var liten begravde jag till och med humlor, när jag hittade någon som flugit vidare ♥

Jag är otroligt tacksam för katterna jag har och har haft i mitt liv. Under min sjukskrivning har Ikoz hjälpt mig väldigt mycket ♥ Även Zim, våran saknade änglakatt ♥

Alla fåglar som jag nästan dagligen ger mat vintertid, ger min själ ro. Jag kan titta på dom länge och se dom som små busiga härliga individer. En del är tuffa och stannar när jag fyller på maten, ivriga att vara först ut att få äta av allt gott ♥

Att inte vara nära djur är för mig uteslutet, det skulle vara en stor förlust. Dom har så mycket att ge, bara man öppnar sitt hjärta och gör detsamma ♥ Balans, ge och ta ♥

Lånad bild.