Hej på er 🙂
Igår var förskolan stängd och vi tog oss äntligen iväg på en shoppingtur 🙂
Min man väckte mig vid 9 vilket är tidigt för mig. Jag sa att jag inte mådde bra och hade nog kunnat prata mig ur att vi skulle åka. Han sa att det blir nog bra bara jag klev upp. Jag försökte vakna till och tänkte på hur gärna jag ville åka, slets liksom åt två håll.
Det är inte bara för mig att göra saker, men jag försöker. Jag har lång startsträcka för att ens vakna. Jag är grymt petig med hur jag ser ut när jag ska iväg på något speciellt. Ytterdörren kan kännas väldigt tung och svår att öppna och mycket annat.
Jag har insett att det är näst intill omöjligt att förstå, så länge man själv inte varit/är drabbad. Dessa tankar kommer från bilderna jag tog igår. Vi ser ut som vilken familj som helst. Det som inte syns är ångesten jag fick inne på Ikea och hur sliten jag är idag och allt där emellan. Det syns inte utanpå hur det känns inuti, var ödmjuk.
Det är en seger för mig, jag kom iväg på något jag har velat göra länge. Det stärker mig och jag är nöjd idag, fast huvudet bankar och jag känner nästan som det var en brakfest jag varit på 😉 Jag har bara vilat, ute är det regn och storm, rätt passande.
Ok, jag sjöng faktiskt medans Viggo och pappa badade. När jag hade sjungit klart en låt hörde jag Viggo ropa där uppe ”Mamma du sjunger jättefint”. Det värmer i hjärtat ♥
Självkritiska jag, men min hårfärg är jag nöjd med 😉
Min älskade familj ♥
Önskar er en fortsatt härlig lördagskväll.