Hej på er 🙂
Skriver om gårdagen.
Den som var beredskapsläkare när min husläkare hade semester ringde mig igår. Hon tänkte att det var bättre i stället för att skicka brev, för då skulle jag få vänta längre. Vilket jag uppskattade. Svar från lungkliniken hade kommit.
Eftersom HC inte gör spirometri under sommaren p.g.a. låg personalstyrka skickade hon en remiss till lungkliniken när vi hade kontakt senast, då det ansågs brådskande.
Svaret från dem minns jag knappt, men summan är att dom inte tar emot mig. Dom fokuserade på förändringen jag har i lungorna och skrev i princip att det inte var någon fara. Det vet jag och min husläkare redan, det var inte därför jag skulle dit. Dessutom skrev dom att spirometrin såg normal ut? Som jag INTE har genomfört?!
Vet inte hur lång tid jag har lagt på att få hjälp med min hosta och sedan blir jag bara ”runt bollad”. Tack och lov har denna läkare empati, så hon gick och pratade med astmasköterskan för att höra om hon kunde ta emot mig så snart som möjligt.
Någon timme senare ringde astmasköterskan, jag ska dit imorgon. Om allt ser bra ut får vi gå vidare med andra undersökningar, men en sak i taget. Allt detta är och har varit enormt påfrestande för mig, därför kom tårarna redan under samtalet igår.
Vi hade redan sagt till mammas granne att vi skulle till ”mammas hus”. (Hon som har köpt huset) Jag tvättade ansiktet från tårar, försökte ladda om, gjorde mig klar och åkte dit. Vi grävde upp en del av mammas fina doftpion och en del av en höstflox. Jag hoppas dom ska trivs här, det skulle vara ett fint minne av mamma i min trädgård ♥
Efteråt var vi väldigt kaffetörstiga, för kaffet efter lunchen hoppades över. Vi åkte till min farmor och fikade, det var mysigt 🙂 På vägen hem tog vi en kort tur till en handelsträdgård. Det var som väntat utplockat, men vi kom hem med några höstflox.
Denna ljusare rosa är min favorit 🙂
Det kändes lite tråkigt att köpa skruttiga blommor, men jag var väl sent ute. Livsstyrkan ska finnas i ”jordklumpen/rötterna” fick jag veta. Hoppas dom tar sig. Min man hjälpte mig att få ner dom i backen. Den översta var min mammas ♥
Fortsatt fin dag till er.
Tråkigt med strul! Hoppas astmasköterskan kan hjälpa dig att komma vidare. Jag har lika struligt som dig fast med axeln.
Jag hoppas på det bästa. Att knappt kunna/vilja visa mig bland folk för att jag hostar så jag nästan kräks (ibland kräks jag) och det tar 40 min – 1h tills jag kan prata igen, det gör att jag får mer ångest. Hoppas verkligen att du får bra hjälp med din axel snart.