Hej på er 🙂

Jag kunde inte ens borsta tänderna klart igår kväll för hostan. Provade flera gånger men kräkreflexen satte in, tårarna sprutade och jag fick försöka få i mig vatten.

Min man kunde inte sova bredvid mig så han gick och la sig i soffan, jag hostade fast jag hade tagit Cocillana. Min kropp orkar snart inte hosta mer, det gör ont överallt. Något jag är tacksam för är att Viggo sov lugnt i sin säng hela natten ♥

I morse skulle min man med tåget till Stockholm så det blev tidigt. Jag kände att jag behövde vila så länge jag kunde så jag klev upp ca 12,15.

Idag hämtade jag Viggo på förskolan, härligt att han blev glad när jag kom och att han snällt följde med 🙂 Hans humör dök däremot en sväng när vi kom hem. Tufft när jag knappt fixar att prata utan att hosta halvt ihjäl mig. Vi har förklarat läget för honom.

När Viggo hade kommit ur det sura gick vi ut. Han vattnade mina pioner, det var snällt. Vi var nöjda när vi gick in. Jag har hållit emot tårarna hela dagen, försämringen tar hårt på mig. När min man äntligen kom hem ikväll kom tårarna, jag behövde gråta.

Mammas goa kille ♥

Fortsatt fin kväll till er.