Idag kom jag knappt ur sängen, jag är obeskrivligt trött.

Vid 12,30 drack jag mitt ”morgonkaffe”. Upplever en ”utmattningsbaksmälla”.

Tänkte skriva om det tidigare, men det känns tufft att säga. Jag tycker det är jättetrevligt att träffa nära och kära ♥ Men blir det för många timmar för min dagsform, då tål jag knappt mig själv och blir ”sur” efteråt. Vilket tyvärr min man har fått känna på ♥ Det kan till och med vara svårt för mig själv ibland att känna när min gräns är nådd.

Lånad bild.