Hej på er 🙂

I morse klev vi upp vid 7 och ca 8,30 åkte vi mot grannstaden.

Först till Viggos farmor och hennes sambo där vi lämnade Viggo, sedan hämtade vi släpvagnen som vi får låna. (Viggos farmor och sambo delar den med en granne) Efter det vidare till mammas hus för ännu en dag av rensning i smuts, damm och lukt.

Redan när jag klev upp på bron var tårarna nära. Jag önskade att hon skulle komma ut genom dörren och ge mig en kram 🙁 Jag koncentrerade mig på att vara inne i huset och fyllde en hel del sopsäckar. Min man fortsatte rensa i ena delen av uthuset.

Som vanligt var jag kvar när han åkte till soptippen första vändan. Det är uttömmande för kropp och själ att behöva vara i denna misär och samtidigt bära på saknaden efter mamma ♥ Jag har så mycket tankar och känslor som kommer där. Önskan om hur det hade kunnat vara, både i relationen med mamma och hur hennes hem ser ut.

Att vara ensamt barn, att inte ha nära släktingar som delar sorgen på samma vis, att inte ha människor runt mig som ”måste” ta tag i det här som jag är tvungen att göra. Det får mig att känna mig ensam. Hittills är det jag och min man som har lastat dessa 10 proppfulla släpvagnar. Vi fick lite hjälp i måndags med 3 madrasser. Jag vet att människor idag är upptagna, men visst finns det en önskan om hjälp.

Jag är väldigt tacksam för Viggos farmor och hennes sambo, dom ställer upp som barnvakt och Viggo älskar att vara med dom. När vi kommit dit efter en lång dag, svettiga, smutsiga och hungriga har vi fått middag och kaffe. Det är guld värt ♥

Det blev en längre dag för oss, vi fick iväg två släpvagnar till tippen lika som dom tidigare gångerna. Men vi la en del tid på att förbereda så det ska gå fortare att fylla släpet när vi åker dit nästa gång och min man fick fixa på bron med myrorna igen.

Vet inte hur många tomma kartonger hon har sparat, just det är lättrensat i alla fall.

Hoppas ni har haft en bra dag.