Två tuffa dagar har passerat. Igår ringde vi en massa jobbiga samtal igen och hade kontakt med banken för att se vad mamma hade för lån på huset. Mina känslor går upp och ner. Igår var min man arg på vad mamma har lämnat kvar åt mig. Jag har mest varit ledsen och saknat henne, men stundvis har även arga känslor börjat komma.

Idag har vi varit i hennes hus för att göra ännu ett försök att få igång pannan. Jag rensade inne i huset och min man var i källaren och fixade med pannan. Nu går den äntligen, måtte den fortsätta så. Tur att han är händig, jag är tacksam att jag har honom. Min rensning är bara en början på ett jättestort berg, som en droppe i havet.

Det är med blandade känslor jag skriver, jag är van att hålla mamma om ryggen. Men det är hennes val som nu har allt fallit på mina axlar, jag vill inte behöva skämmas. Jag vet att hon varit sjuk och hade ont, men att låta det gå så här långt på alla sätt och vis är inte snällt att lämna efter till sin dotter. Jag skulle aldrig göra så mot Viggo. Jag har blivit tvärtom, för mig är det jätteviktigt att vi har ett städat och harmoniskt hem.

Vinterklädd inomhus har jag rotat i skitiga, dammiga äckliga papper mm. Vissa saker jag läst har gjort mig mer ledsen och andra har fått mig att tänka ”Hon hade humor min mamma” ♥ Men mest känns allt övermäktigt i detta inrökta ostädade hem.

Jag hittade ett till avskedsbrev, när jag såg det tändes hoppet om att det skulle vara formulerat finare, men det var i samma ton som det första jag hittade. Förutom att hon tagit bort en hemsk textrad och informationen om vart vi bör vända oss. Det är också skrivit för minst tre år sedan, för det stod om djuren i detta med.

Tårarna har runnit och näsan snorats i kylan. Mitt i allt fick jag ett sms om att ett paket hade kommit. Jag har beställt en fin stjärnlampa till Viggo i julklapp från mormor, blir ledsen bara jag tänker på det, det står inte på så kommer första julen utan henne ♥

Till en början skrev jag mer finkänsligt. Hon tyckte att jag skulle ta hand om allt själv och att jag inte skulle berätta för någon, avskedet/begravningen skulle vara för enbart mig. Hur skulle jag orka, hur kan man kräva det av sitt enda barn, jag orkar inte.

Jag saknar mamma så det gör ont, det är tomt utan henne. Jag är van att oftast höras med henne några gånger/dag och har varit så glad åt våran kontakt sedan Viggo kom. Varje kväll när jag nattar honom rinner mina tårar när vi pratar om henne ♥

Köket är det som är ”fräschast”. Det skulle kunna vara riktigt gulligt. Huset var i ett helt annat skick när jag bodde hemma. Städade hon inte tillräckligt gjorde jag det. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år.

Fina tapeter men förstörda av rök.

Vardagsrummet där hon sov. Hon hade köpt en ny madrass men den är inte använd.

Även om det finns fina saker behöver dom saneras, röklukten sitter hårt.

Övervåningen.

Nere.

Uthusen.

Det här är inte allt…

Hoppas ni har det bra.