Mitt i sorgen är det en massa praktiska ”måsten” att göra. Det hade verkligen räckt med att vara ledsen så hjärtat känns som det ska brista och försöka ta mig igenom allt som har hänt. Nu har vi fullt upp med att försöka få pannan i mammas hus att fungera.

Jag vet att hon skulle dra igång den för säsongen snart och att det var gruvsamt. Flera gånger/vinter har hon skrivit till mig att pannan har stannat. Hon har vetat hur hon ska göra för att få igång den igen, även om det har tagit tid och kraft för henne. Hon har ibland vaknat till 11 grader i huset. Vi vet och kan ingenting om hennes panna.

Vi har lagt väldigt många timmar på att försöka få det att fungera. Vi tog även dit en rörmokare till hjälp, men till slut var det lika bra att han åkte därifrån. Pannan tuffade på någon timme, men stannade sedan för oss. Därför åkte min man ensam till mammas hus idag för att försöka förstå sig på själva ”brännaren”. Vi ska göra ett försök och ringa tillverkaren och hoppas dom kan tipsa om vad som kan vara fel.

Vi vet inte hur vi löser detta. Det kan sluta med att vi behöver lägga en större summa pengar på att köpa något nytt, det har vi så klart inte räknat med. Men får vi inte fungerande i värme i huset över vintern kommer kostnaderna bli långt mycket mer.

För att kunna slappna av det minsta när det gäller hennes hus behöver vi få igång värmen snarast. Vi kommer behöva åka dit minst en gång/vecka för att sota ur pannan. Stannar den måste vi åka dit mer. Min man har ordnat en teknikpryl som kan känna av temperaturen i mammas hus. Den skickar ett meddelande till hans mobil om det understiger ett visst gradantal, den känner även av om någon går in i huset. Den kostade en slant men är en trygghet med tanke på att vi inte bor så vi kan gå dit.

Det har gått en vecka och tre dagar sedan vi hittade henne ♥ Det är bara i torsdags som vi hade det något lugnare och då passade vi på att städa nedervåningen här hemma. Efter att ha varit i ett iskallt inrökt hus i flera dagar som inte är skött på ett vis vi kan vara tillfreds med, är det ännu viktigare att vårat hem är i harmoni.

Gråter gör jag till och från och visst har jag haft stunder tillsammans med nära och kära. Det är bara långt mycket mer att ordna än jag kunnat föreställa mig. Hoppades att besöket av rörmokaren skulle vara över på en timme och pannan fungerande.

Att stå som ensam dotter, utan nära anhöriga till mamma i detta läget är fruktansvärt jobbigt. Jag tackar gudarna för min man och min son ♥ Min man hjälper mig med allt han kan och Viggo är så klart solstrålen i mitt liv. Jag måste vara stark för honom ♥ ♥ ♥ För att i huvud taget orka försöker jag stundvis att skingra tankarna med något kreativt. Min man spelade glad musik idag för Viggos skull, han ville dansa ♥

Det låg ett album i köket. Bild på mig och mamma och så dopbilden ♥

Ta hand om er.