Under stor del av mitt liv har jag skrivit och haft det som en ventil, så jag gör ett försök.

I måndags åkte vi till mammas hus för första gången sedan vi hittade henne för en vecka sedan, det var väldigt tungt. Vi letade efter ett papper om hur mamma ville ha det, hon hade sagt att hon har skrivit ner. Det var inte det lättaste att hitta.

Jag vill inte skriva vad som stod i pappret, men hon har skrivit det för minst tre år sedan, troligtvis ännu längre sedan och när hon befann sig i en rejäl svacka och mådde dåligt. Minst tre år sedan vet jag med säkerhet för hon har skrivit om ”djuren”, hon hade både hunden och katten kvar och det var tre år sedan hennes hund blev ängel, katten finns inte heller kvar. Det var inte det jag hade önskat få läsa mitt i den tunga sorgen.

Jag fick lite av en chock, grät och la mig på sängen i den ställningen jag hittade henne. Nu när dagarna har gått försöker jag landa i att hon nog inte skulle ha skrivit på det viset om hon gjort det nyligen. Min och mammas relation har nästan alltid varit ”upp och ner”, den förbättrades sedan Viggo kom till världen ♥ Vi kom varandra närmare, vi har haft tätare och bättre kontakt i ca 2,5 år, vilket jag är otroligt tacksam för.

Det känns som hon levde upp, fick ett lättare sinne och annat att tänka på, även om hon haft sina krämpor med kroppen. Det verkar som hon har försökt ta tag i vissa saker som gällde hälsa och annat, men tyvärr var det för sent. Hon har inte orkat hälsa på oss så ofta och vi har inte åkt dit mycket heller av särskilda skäl. Jag har velat att hon ska få ta del av Viggos liv och har filmat honom och skickat klipp till henne titt som tätt som hon har älskat ♥ Något som har varit viktigt för mig och uppskattat av henne ♥

Vi har ringt henne ibland så Viggo skulle få prata med mormor. Det är lätt att önska i efterhand att jag skulle ha gjort det oftare, jag är ändå glad för att jag hade börjat göra det, för tidigare ringde vi nästan aldrig. Min mamma var rökare och hade inte den bästa rösten och hosta, så det var också något som fanns i bakhuvudet på mig.

Igår var vi till begravningsbyrån jag och min man. Det var fruktansvärt jobbigt och tog över två timmar, jag grät till och från hela tiden. Eftersom min mamma hade skrivit hur hon ville ha det när hon mådde dåligt, valde jag att tillmötesgå en del av det hon skrev men också utgå från mitt eget hjärta, allt jag gör är gjort med kärlek till henne ♥

Min mamma ville inte ha någon begravning och hon hade gått ur svenska kyrkan. Jag kände mig lugn med det beslutet, även innan jag fått veta att hon inte var med i kyrkan. Men vissa bitar blev jobbigt, jag trodde ändå vi skulle få vara på den kyrkogården där hon ska vila och ta avsked, men det blir en ceremoni på annan plats i december.

Det känns långt dit, men det var vad vi kom fram till med tanke på omständigheterna. Sedan kommer mamma finnas i en minneslund på orten där hon bodde ♥ För mig är det viktigt med en annons, den kommer i tidningen där hon bodde på lördag.

På slutet höll jag på att svimma, när det var dags att skriva på papper. Jag var helt förstörd, min man stack till mig en kaka. Ångesten kröp sig på och jag började gråta igen. När vi väl var klara var det dags att åka och hämta fönstret hos glasmästaren, det som mammas granne fått krossa för att ta sig in i huset för en vecka sedan.

I bilen sa min man att vi skulle höra med min farmor om vi kunde åka dit och äta lunch, vi hade med oss matlådor. Det blev en stund med tårar, farmor tyckte det var jobbigt, hon stod mamma nära. Troligtvis var det hon som träffade mamma senast, dom sågs ungefär en vecka innan mamma somnade in. Efter min man och jag ätit bjöd farmor på kaffe och fika. Sedan åkte vi till mammas hus och satte tillbaka fönstret. Medans min man gjorde det gick jag runt i huset, fick med mig en liten ängel hem ♥

Vi har varit till hennes hus tre dagar i rad, så idag tog vi en behövlig hemmadag. Tack till alla er som finns där och stöttar. Jag är ensam i det hela, jag har inga syskon på mammas sida och inga nära släktingar till mamma. Jag är tacksam att jag har min familj. Jag behöver prata och vill träffas, så ert stöd uppskattas enormt.

När jag nattade Viggo igår sa han ”God natt mormor” flera gånger, hjärtat kändes som det skulle gå sönder och tårarna rann, vilket han såg och sa ”Mamma ledsen, mamma saknar mormor”. Även om han är för liten för att förstå riktigt, så vet han vad jag har berättat, han är så fin. Jag sa igår på skoj ”Mormor sitter i himlen och dricker kaffe”, hon var en riktig kaffetunna. Försöker vara positiv om så för en kort stund. Viggo behöver få se en mamma som är ”glad” (inte bara gråter) och jag vill vara stark för honom ♥ ♥ ♥

Skriver när jag orkar. Sköt om er.