Hej på er 🙂

Tänk att det redan är dags för en summering av året som (snart) har gått.

Tacksam att jag haft möjligheten att vara hemma hela 2016 med våran goa Viggo. Det har givetvis handlat om honom, rutiner, våran familj och att vara mamma. Jag har mest lunkat på hemma ofixad i myskläder. Det har känts lite som det har gått runt runt 😉

Vissa perioder har varit tuffare, jag har varit trött och sliten. Då har jag sagt att det nästan vore semester att åka och jobba. Sömnen har inte varit den bästa, det har gått upp och ner. Ibland har jag vilat när Viggo sovit middag. Jag har lyssnat på kroppen, men även kört på andra tillfällen och fått undan hemma medans han har sovit.

I maj fyllde våran älskade kille 1 år. Det kändes stort, tänk att tiden rusat iväg så fort. Han charmade som vanligt alla och vi hade ett fint kalas. Den 3 juli började han gå, på min systers födelsedag 🙂 Han var rätt stadig direkt, som att han väntat tills han verkligen kunde. Det blev så klart att hålla mer koll så han inte gjorde sig illa.

I början av oktober tog jag äntligen tag i att gå till HC för mina utslag i ansiktet som jag gått med i ca 1,5 år. Fick dom i slutet av graviditeten. Diagnosen blev som jag trodde, Rosacea. Medicinen har hjälpt mycket, men jag är fortfarande inte helt bra.

Vi har träffat nära och kära både här och åkt iväg. Ibland har jag känt att jag bara är hemma och har tyckt det varit skoj att få åka och handa på Rusta 😉 I september åkte jag båt med arbetskompisarna, kände att det skulle vara roligt komma iväg och det var länge sedan jag träffade dom. Jag var även med på AW i början av december.

Året har varit underbart och även jobbigt. Vi har en go och fin kille som pratar mer och mer. Att följa hans utveckling är spännande och jag är riktigt stolt. Många frågade redan i maj om jag skulle börja jobba snart när Viggo fyllde 1 år. Vi fick den förskolan vi ville till 1 september men tackade nej. Jag kände mig inte redo, han var ju fortfarande så liten. Lättnaden infann sig när vi fick den önskade förskolan till det nya datumet vi sökt.

Han har aldrig haft barnvakt och vi har inte känt behovet av att vi skulle behöva lämna bort honom för att få tid för oss själva. Även om vi är trötta har vi oftast en stund tillsammans på kvällarna. Visst har vi stundvis varit frustrerade och tyckt att vi inte hinner med varandra som vi vill. Helgerna har varit mysiga och dom middagar vi fått äta i lugn och ro har varit som dejter hemma. Ungefär som innan Viggo med andra ord.

Vissa har nog tyckt att vi borde hitta på något bara vi två, att det nästan är konstigt att vi inte haft barnvakt. Utan att ha gått i våra skor, mina skor, kanske det är svårt att förstå. Huvudsaken är att vi vet vad som är rätt för oss och varför vi gör dom val vi gör. Viggo är en trygg och lycklig kille, det är huvudsaken. Han är social när vi träffar andra.

Snart har vi ett nytt år framför oss med en stor omställning. Viggo ska inskolas på förskolan och efter det ska jag börja jobba. I den bästa av världar skulle jag korta ner dagarna mer för oss, men vi är glada att vi ska jobba 80 procent sambon och jag. Hoppas det kommer bli bra för hela familjen. Ovant bara att tänka på att lämna ifrån mig honom långa dagar, det gör ont i hjärtat. Men blir väl rutin så småningom.

Jag är tacksam för min fina familj, våran stabila grund och trygghet tillsammans, vårat hem och hur lugnt liv vi ändå lever. Det ska bli spännande med ett nytt år och att få följa allt som händer med våran goding, jag är lyckligt lottad att just han är min ♥

Gott slut och gott nytt år till er alla.