Hej på er 🙂

I går kväll gick vi på promenad i blåsten, det var ganska varma vindar.

Dagen var lugn och skön, återhämtning efter Viggos dop. Fick höra av en vän att när dom döpte sina barn gjorde prästen hembesök före och gick igenom hur det skulle gå till. Min förväntan var inte fel alltså. Det vi fick var två telefonsamtal a 2 min/samtal.

Väl i kyrkan gick Viggos gudmor fram till altaret och pratade med prästen. Det han hade sagt var att han hållit i 40 dop det här året, att han kunde sin sak. Men för oss var det första och troligtvis enda gången ♥ Han verkade inte tänka på hur det kändes för oss.

Kyrkoherden kom och pratade. Jag sa att vi inte ens hade hälsat på prästen och att vi inte visste hur det skulle gå till. Han var mjuk och sa: ”Då ska jag gå och hämta honom”. Det vi fick veta var vilken turordning vi skulle gå in och det där om en gråtande bäbis på dopet före oss. Att han trodde att den bäbisen nyss hade ätit och fått ont i magen.

Att vara ovetande om hur det skulle gå till gjorde mig mer nervös 😉 Viggo var som ett ljus, vilket kändes extra bra med tanke på prästens bemötande. Som ett exempel, vi har varit på flera dop och prästen har alltid hållit i bäbisen när han döpt dom. I vårt fall höll min sambo i Viggo. Det var inga problem, men vi hade uppskattat att få veta det innan.

Nu kan vi lägga det här bakom oss och känna oss riktigt nöjda med vår insats ♥

Vi pysslar lugnt här hemma i dag och sambon har åkt till gymmet.

Trevlig kväll.