Hej på er 🙂

♥ Viggo en vecka gammal och baby blues ♥

Veckan har varit fylld av massor med känslor och ett hjärta som svämmar över av kärlek. Det har gått jättebra i början av veckan, men i går var verkligen ett bakslag. Det kändes som precis allt blev fel och jag grät några gånger. Han var inte riktigt nöjd hur vi än gjorde.

Jag har längtat efter att gå ut med min kille i vagnen. Vi kom ut en kort stund, men det blev inte bra. Viggo var ledsen och sambon muttrade om ”att göra saker i fel ordning”. Jag frågade innan vi gick ut om Viggo verkade mätt och belåten, eftersom jag hade hållit på och fixat. Svaret var ja. Jag har en stark intuition och har oftast rätt. Ex. kan jag säga att han vill ha mer mat när vi rapat honom och sambon tycker att han är nöjd. Eller att vänta med att byta blöjan för han inte har bajsat klart. Så byter han ändå och får göra om det 😉

Väl inne såg vi att bodyn var blöt, han måste ha kissat direkt vi kom ut. Vi var inte ute mer än 5-10 minuter. Jag tror att det svider i rumpan på honom, därav blev han ledsen.

I går ammade jag honom 11 gånger och det kändes som han aldrig skulle bli nöjd. Varje amning tog ca 15-20 minuter. I natt vid 3-tiden efter jag hade ammat skulle sambon ta upp honom för att han skulle rapa. Jag satt på toaletten, in kommer sambon och säger att Viggo hade kräkts ner hela honom. Det var tur att han stod upp i sovrummet 🙂

Han lyckades bajsa ner oss alla tre mitt i ett blöjbyte när han låg på skötbordet i går också. Haha, vi fick oss ett gott skratt. Sådant som händer, det är värre när han är ledsen.

I dag har jag också gråtit. Jag har levt med värk i kroppen sedan många år. Min farhåga var hur det skulle gå dels under graviditeten och sedan efter när jag har fått bäbis. 30 kg extra har varit tufft för min kropp och nu blir det en del konstiga ställningar. Jag spänner mig för att det gör väldigt ont i brösten vid amning. Har rejält ont i ryggen och har huvudvärk.

Fick panik när det ringde på dörren oanmält i dag igen. Men jag hade en känsla av att det var sambons morfar, så jag sa låt dom få se honom i alla fall. Jag hade rätt och dom kom bara in en kort kort stund. Han är en av få jag skulle ha släppt in i dag kan jag erkänna 🙂

Jag har fått revansch i dag. Vi kom ut på en vagnpromenad i ca 15 minuter. Viggo sov sött hela vägen. Han ligger fortfarande ute och sover, det verkar han tycka om. Han har fått prova napp i dag. Vi tänkte att det är en bra idé med tanke på att han är så ”tuttig”. Som i går, han tryckte i sig mat, det gick ner men kom upp igen. Då sambon fick allt över sig.

Sover sött, våran goa kille ♥

Hoppas ni har en mysig fredag.

Hej på er 🙂

♥ Den 28 maj klockan 8,00 hade vi tid på förlossningen för igångsättning ♥

Innan hade jag hört av vänner och bekanta att det hade tagit mellan ca 8-11 timmar för dom att bli igångsatta. Väl där fick vi höra att det kunde ta flera dagar. Gissa om jag blev besviken, hur skulle jag orka med det. Dessutom ville jag åka hem fort från början 😉

Vid 9,30 fick jag första dosen cytotec. Efter ca 1,5 timme fick jag nästa dos, det blev även en tredje dos. Värkarna började vid 13-tiden. Vi hade ett eget rum och när jag skulle lägga mig bredvid sambon i sängen gjorde det väldigt ont i magen. Jag skrek rätt ut: ”Det högg till i magen, det kändes som något sprack, gjorde jag illa bäbis kan jag göra det? Jag tror jag måste bajsa, jaaa jag måste nog bajsa, men det rinner ju, ser du att det rinner?? ”.

Det tog ett tag innan jag förstod att det var vattnet som hade gått. Jag skulle ju få fler doser och bli igångsatt 😉 räknade inte med att vattnet skulle gå. Klockan var då ca 14,55. Vid 16,18 hade jag etablerade värkar. Jag satt på en pilatesboll vilket jag tyckte var behagligt. Jag provade även ståbord. Krystvärkar hade jag från 00 och 00,29 är våran ängel född ♥

Som bedövning hade jag epidural. Jag fick vänta väldigt länge på att narkosläkaren skulle komma och tappade nästan modet. Det var otroligt skönt när den äntligen hade kickat in, vilken befrielse. Efter det skulle jag få en dosa så jag själv kunde dosera var 15:e minut. Det tog lång tid så effekten hann nästan gå ur helt, vilket gjorde mig frustrerad. Vi pratade om att jag skulle få en till rejäl dos vilket jag aldrig fick. Jag frågade om lustgas, det har jag hört att ”alla” har fått. Men det fick inte jag, dom tyckte jag hade läget under kontroll ändå. BM:s kommentar var: ”Ska jag hämta en klubba och slå dig i skallen med också 😉 ”

Under förlossningen fick jag feber och Viggos hjärtslag ökade och man oroades för hur han mådde där inne. Därför fick jag penicillin i droppform. De gjorde test på Viggos huvud när han låg i min mage två gånger. Genom att ta två droppar blod per test. Detta för att kontrollera hans mjölksyrenivå, men det såg bra ut och jag kände mig väldigt lättad.

Jag fick prova att krysta för att se om det var dags, men huvudet hade inte kommit ner i förlossningskanalen. Jag fick värkstimulerande dropp för att få hjälp på traven. När det väl var dags att krysta fick BM hjälpa Viggo att rotera där inne då han låg snett, ett så kallat ärevarv. Jag gjorde som hon sa, det som var lite svårt för mig var att ta ny luft när jag skulle krysta två gånger till på samma värk. Dryga nästäppa, men jag fixade det ändå.

Moderkakan var häftig att se. Dom sa att den var nästan 50 procent större än en ”normal/vanlig” moderkaka. Han har haft det gottigt där inne, därför han inte ville komma ut.

Något jag hade varit rädd för innan förlossningen var att jag skulle spricka. Vilket jag gjorde även om det inte var mycket. När hon började sy upplevde jag obehag och fick därför en bedövningsspruta. Jag som är nålrädd tycker att jag har fixat allt väldigt bra trotts allt.

Jag blev tappad på urin två gånger under förlossningen och en gång efteråt. Sedan satte dom kateter. Det tappades närmare 2 liter. Blåsan måste därför få vila i tre dagar, vilket innebar att jag skulle bli av med katetern i måndags. Vi tyckte det var lika bra att stanna kvar på BB. Speciellt eftersom vi har haft problem med att få till amningen. Viggo sög bra men hade inget tålamod, han blev hysterisk så fort han kom i närheten av mina bröst.

Han var gasig i magen och pruppade sura fisar. En natt var det riktigt tufft. Personalen gick bet, jag grät och Viggo skrek. Det slutade med att dom ville ge honom ersättning, efter det sov han. I söndags bajsade han äntligen för första gången. (Innan bajsade han i samband med förlossningen) Efter det blev han lugnare. Sambon och jag får hjälpas åt med amningen. Jag har fruktansvärt ont i brösten och klarar knappt av att amma, men viljan är starkare. Sambon styr Viggo till bröstet och jag andas så gott jag bara kan.

Förlossningen tog ca 8 timmar. Fick veta att de räknar från att jag var 4 cm öppen. Det var snabbt för att vara förstföderska sa BM och dessutom var jag igångsatt. Skönt

Jag är tacksam för att vi stannade kvar dessa extra dagar på BB. Det hade varit väldigt tufft att vara hemma utan det stödet vi har fått. När till och med dom som är professionella gick bet med hur vi skulle få till amningen, hur skulle vi själva då kunna ha löst det? Ändå kom det bästa rådet dagen före vi skulle åka hem av en manlig BM vid namn Ove. Han gjorde en liknelse med att äta en big mac och att man behöver klämma i hop hamburgaren för att få in den i munnen. Nu har ni säkert listat ut att mina bröst är gigantiska 😉

Passade på att skriva det här i dag då jag fortfarande har det färskt i minnet. Lyckan är stor. I dag har vi haft hembesök av MVC. Hjärtat tappade vikt men har gått upp lite nu igen.

Önskar er en härlig kväll. Återigen tack för alla fina hälsningar ♥

Hej på er 🙂

Äntligen är vi hemma efter 5 dagar på förlossningen/BB ♥

Viggo föddes 2015-05-29 klockan 00,29 ♥

Vi mår bra nu alla tre. Det har varit lite komplikationer, inget allvarligt. Därför stannade vi kvar på BB så pass länge. Jag kommer att skriva och berätta mer vid tillfälle. Men först ska vi landa här hemma och ta hand om våran nya familj. Det ska bli underbart att sova i egen säng i natt och jag ser fram emot en rejäl dusch som inkluderar att tvätta håret 😉

Tack för allas omtanke, grattishälsningar och fina ord.

Kram på er