Hej på er 🙂

♥ Den 28 maj klockan 8,00 hade vi tid på förlossningen för igångsättning ♥

Innan hade jag hört av vänner och bekanta att det hade tagit mellan ca 8-11 timmar för dom att bli igångsatta. Väl där fick vi höra att det kunde ta flera dagar. Gissa om jag blev besviken, hur skulle jag orka med det. Dessutom ville jag åka hem fort från början 😉

Vid 9,30 fick jag första dosen cytotec. Efter ca 1,5 timme fick jag nästa dos, det blev även en tredje dos. Värkarna började vid 13-tiden. Vi hade ett eget rum och när jag skulle lägga mig bredvid sambon i sängen gjorde det väldigt ont i magen. Jag skrek rätt ut: ”Det högg till i magen, det kändes som något sprack, gjorde jag illa bäbis kan jag göra det? Jag tror jag måste bajsa, jaaa jag måste nog bajsa, men det rinner ju, ser du att det rinner?? ”.

Det tog ett tag innan jag förstod att det var vattnet som hade gått. Jag skulle ju få fler doser och bli igångsatt 😉 räknade inte med att vattnet skulle gå. Klockan var då ca 14,55. Vid 16,18 hade jag etablerade värkar. Jag satt på en pilatesboll vilket jag tyckte var behagligt. Jag provade även ståbord. Krystvärkar hade jag från 00 och 00,29 är våran ängel född ♥

Som bedövning hade jag epidural. Jag fick vänta väldigt länge på att narkosläkaren skulle komma och tappade nästan modet. Det var otroligt skönt när den äntligen hade kickat in, vilken befrielse. Efter det skulle jag få en dosa så jag själv kunde dosera var 15:e minut. Det tog lång tid så effekten hann nästan gå ur helt, vilket gjorde mig frustrerad. Vi pratade om att jag skulle få en till rejäl dos vilket jag aldrig fick. Jag frågade om lustgas, det har jag hört att ”alla” har fått. Men det fick inte jag, dom tyckte jag hade läget under kontroll ändå. BM:s kommentar var: ”Ska jag hämta en klubba och slå dig i skallen med också 😉 ”

Under förlossningen fick jag feber och Viggos hjärtslag ökade och man oroades för hur han mådde där inne. Därför fick jag penicillin i droppform. De gjorde test på Viggos huvud när han låg i min mage två gånger. Genom att ta två droppar blod per test. Detta för att kontrollera hans mjölksyrenivå, men det såg bra ut och jag kände mig väldigt lättad.

Jag fick prova att krysta för att se om det var dags, men huvudet hade inte kommit ner i förlossningskanalen. Jag fick värkstimulerande dropp för att få hjälp på traven. När det väl var dags att krysta fick BM hjälpa Viggo att rotera där inne då han låg snett, ett så kallat ärevarv. Jag gjorde som hon sa, det som var lite svårt för mig var att ta ny luft när jag skulle krysta två gånger till på samma värk. Dryga nästäppa, men jag fixade det ändå.

Moderkakan var häftig att se. Dom sa att den var nästan 50 procent större än en ”normal/vanlig” moderkaka. Han har haft det gottigt där inne, därför han inte ville komma ut.

Något jag hade varit rädd för innan förlossningen var att jag skulle spricka. Vilket jag gjorde även om det inte var mycket. När hon började sy upplevde jag obehag och fick därför en bedövningsspruta. Jag som är nålrädd tycker att jag har fixat allt väldigt bra trotts allt.

Jag blev tappad på urin två gånger under förlossningen och en gång efteråt. Sedan satte dom kateter. Det tappades närmare 2 liter. Blåsan måste därför få vila i tre dagar, vilket innebar att jag skulle bli av med katetern i måndags. Vi tyckte det var lika bra att stanna kvar på BB. Speciellt eftersom vi har haft problem med att få till amningen. Viggo sög bra men hade inget tålamod, han blev hysterisk så fort han kom i närheten av mina bröst.

Han var gasig i magen och pruppade sura fisar. En natt var det riktigt tufft. Personalen gick bet, jag grät och Viggo skrek. Det slutade med att dom ville ge honom ersättning, efter det sov han. I söndags bajsade han äntligen för första gången. (Innan bajsade han i samband med förlossningen) Efter det blev han lugnare. Sambon och jag får hjälpas åt med amningen. Jag har fruktansvärt ont i brösten och klarar knappt av att amma, men viljan är starkare. Sambon styr Viggo till bröstet och jag andas så gott jag bara kan.

Förlossningen tog ca 8 timmar. Fick veta att de räknar från att jag var 4 cm öppen. Det var snabbt för att vara förstföderska sa BM och dessutom var jag igångsatt. Skönt

Jag är tacksam för att vi stannade kvar dessa extra dagar på BB. Det hade varit väldigt tufft att vara hemma utan det stödet vi har fått. När till och med dom som är professionella gick bet med hur vi skulle få till amningen, hur skulle vi själva då kunna ha löst det? Ändå kom det bästa rådet dagen före vi skulle åka hem av en manlig BM vid namn Ove. Han gjorde en liknelse med att äta en big mac och att man behöver klämma i hop hamburgaren för att få in den i munnen. Nu har ni säkert listat ut att mina bröst är gigantiska 😉

Passade på att skriva det här i dag då jag fortfarande har det färskt i minnet. Lyckan är stor. I dag har vi haft hembesök av MVC. Hjärtat tappade vikt men har gått upp lite nu igen.

Önskar er en härlig kväll. Återigen tack för alla fina hälsningar ♥