Finaste killen

Hej på er

Redan söndagskväll och snart dags att gå och försöka sova. Viggo somnade fort när jag nattade honom. Tidigare idag var min man ute på baksidan och plockade undan lite för vintern. När han var på väg in genom ytterdörren sa Viggo ”Nu kommer mormor”. Senare idag ringde telefonen och då sa han ”Det är mormor”. Tänk om det vore så ändå, tycker att hon försvann alldeles för tidigt från oss ♥ ♥ ♥

Igår åkte vi till grannstaden efter Viggo hade sovit middag. Pannan hade stannat i mammas hus igen. Viggo och jag var hos min kusin och hennes två tjejer medans min man och hennes man åkte till mammas hus och fixade med pannan. Min andra kusin kom över ett tag hon också till Viggos stora glädje, han började toka sig direkt.

Det tog flera timmar. Skönt att min man fick bra hjälp den här gången, nu hoppas vi det fortsätter fungera. Vi kom hem senare än jag hade önskat och Viggo somnade direkt i bilen. Tanken är att jag ska börja jobba imorgon, det sista jag behöver är oro för detta och att vi måste lägga en massa extra tid och ork på att krångla med pannan.

Vore det inte för att jag har en utbildning som börjar veckan efter, vecka 44 skulle jag nog behöva få vara hemma åtminstone en vecka till. Men nu känner jag att jag måste försöka komma in mig och orka vara bland folk innan den startar. Den är dessutom på heltid och jag jobbar 80 procent annars, blir tufft på alla sätt och vis.

Tur att min man är teknisk och att vi har den där teknikprylen så vi kan hålla koll på temperaturen i mammas hus via hans mobil. Jag ber om kraft att orka med allt ♥

Viggo hade roligt med både tjejerna och hundarna igår ♥

God natt.

Saknar

Hej på er

I morse var min man till mammas hus igen, pannan tuffar på för tillfället, nu får den faktiskt fortsätta så. I natt var det minusgrader, det blir kallare. Jag vill slippa oron för huset en stund. Idag har jag haft besök av en vän och hennes lille son. Vi har har pratat, gråtit och busat med lillkillen. Skönt med sällskap en stund ♥

Tårarna tar aldrig slut, igår när jag hade nattat Viggo satt jag kvar på hans sängkant en stund och stora tårar rann nerför mina kinder. Jag har fortfarande svårt att ta till mig att jag aldrig mer kommer få träffa mamma, det känns som mitt hjärta ska gå sönder.

Var sak har sin tid, vet att jag måste ta mig genom det här, men stundvis skulle jag vilja göra ett hopp framåt i tiden, tills att det inte gör lika ont längre. Sakna henne kommer jag alltid göra och tårarna kommer rinna, men kanske inte lika ofta. Det har bara gått drygt två veckor, skulle jag fortsätta vara hemma vore det en sak, men tanken är att jag ska försöka jobba på måndag. Det känns tungt, hoppas verkligen jag fixar det.

Det svider i mig att Viggos första ord när han kommer hem oftast är ”Mamma är ledsen pappa”, till och med när jag inte gråter utan ler när han kommer in genom dörren. Men skulle han inte få se sin mamma ledsen så skulle vi inte kunna vara i samma hus.

Idag när mina grabbar kom hem öppnade Viggo och jag ett paket från H&M, kläder till honom igen. Tycker det är roligt att handla kläder till min goa kille ♥ Ikväll har vi gjort egen pizza, det var gott. Men illamåendet har jag dessvärre kvar.

Mamma ♥ ♥ ♥

Hoppas ni har en mysig fredagskväll.

Pannan har stannat

Hej på er

Började gråta när min man kom hem idag, han hade varit förbi mammas hus på vägen från jobbet och hämtat post, pannan hade stannat igen. Han tror att han vet felet och ska svänga förbi där imorgon bitti, jag ber änglarna om att det ska gå smidigt. Jag känner sådan oro för huset, men får tänka att än är det ingen fara med temperaturen.

Jag har mått illa i fyra dagar, så illa att jag stundvis tror att jag ska kräkas. Det måste bero på allt som hänt senaste tiden, det är för mycket för kroppen att orka med.

Eftersom solen sken igår och min man hittade min mössa som jag tappat bort, fanns det inga ursäkter till att jag inte skulle följa med ut. Jag föredrar att gömma mig under en mössa när jag inte är i form. Vi hann gå till parkeringen så träffade jag på en kär vän och fick en kram, tårarna kom. Efter det blev det en skogspromenad med familjen. På vägen hem träffade jag en annan vän och fick en kram och tårarna rann igen.

Jag vill helst stänga in mig när jag inte mår bra, men friskluften gjorde mig gott. Att prata och träffas hemma däremot är något jag vill och behöver göra. Mina två närmsta vänner har kommit hit två gånger var sedan vi hittade min mamma. Igår var Viggos gudmor här, det kändes skönt med tanke på att jag var riktigt låg igår och grät mer.

Under många år har jag försökt få mamma att rensa i sitt hem, men hon har inte varit mottaglig. Jag har också sagt till henne ”Då kommer allt att falla på mina axlar en dag”. Fick höra från en som känner mamma att hon också har försökt för några år sedan men fått nej. Jag har tänkt att jag kanske skulle ha rensat tillsammans med mamma. Då jobbade jag heltid och pendlade, var borta 10 timmar/dag. Jag har haft svårt att orka och få till vardagen och helgerna har mestadels behövts till vila.

Sedan blev det en lång ”resa” innan Viggo äntligen kom till världen ♥ En tuff tid och då orkade jag inte heller. Med tanke på hur det är i hennes hus har han aldrig varit in där. Jag har i många år känt ångest för vad jag hade att vänta mig, men hoppades och trodde inte det skulle ske redan. Under tiden har det dessutom blivit värre, jag visste inte att övervåningen blivit förvaring. Det är många faktorer som gjort att jag inte kunnat styra upp situationen där och jag är ledsen att jag ska behöva göra det nu.

Jag är tacksam för alla som visat mig omtanke och sträckt ut handen, det ska nog lösa sig till slut. Även fast jag känner att jag behöver gå igenom mycket själv, för det kan finnas saker som är värda något för mig som är skräp för någon annan. Så jag är lite rädd för att ta hjälp samtidigt som jag vet att jag måste för det är övermäktigt.

Vi kom ut på en promenad ikväll med, är glad för att han släpar ut mig min man ♥

Ha det bra.

Förlåt mamma

Två tuffa dagar har passerat. Igår ringde vi en massa jobbiga samtal igen och hade kontakt med banken för att se vad mamma hade för lån på huset. Mina känslor går upp och ner. Igår var min man arg på vad mamma har lämnat kvar åt mig. Jag har mest varit ledsen och saknat henne, men stundvis har även arga känslor börjat komma.

Idag har vi varit i hennes hus för att göra ännu ett försök att få igång pannan. Jag rensade inne i huset och min man var i källaren och fixade med pannan. Nu går den äntligen, måtte den fortsätta så. Tur att han är händig, jag är tacksam att jag har honom. Min rensning är bara en början på ett jättestort berg, som en droppe i havet.

Det är med blandade känslor jag skriver, jag är van att hålla mamma om ryggen. Men det är hennes val som nu har allt fallit på mina axlar, jag vill inte behöva skämmas. Jag vet att hon varit sjuk och hade ont, men att låta det gå så här långt på alla sätt och vis är inte snällt att lämna efter till sin dotter. Jag skulle aldrig göra så mot Viggo. Jag har blivit tvärtom, för mig är det jätteviktigt att vi har ett städat och harmoniskt hem.

Vinterklädd inomhus har jag rotat i skitiga, dammiga äckliga papper mm. Vissa saker jag läst har gjort mig mer ledsen och andra har fått mig att tänka ”Hon hade humor min mamma” ♥ Men mest känns allt övermäktigt i detta inrökta ostädade hem.

Jag hittade ett till avskedsbrev, när jag såg det tändes hoppet om att det skulle vara formulerat finare, men det var i samma ton som det första jag hittade. Förutom att hon tagit bort en hemsk textrad och informationen om vart vi bör vända oss. Det är också skrivit för minst tre år sedan, för det stod om djuren i detta med.

Tårarna har runnit och näsan snorats i kylan. Mitt i allt fick jag ett sms om att ett paket hade kommit. Jag har beställt en fin stjärnlampa till Viggo i julklapp från mormor, blir ledsen bara jag tänker på det, det står inte på så kommer första julen utan henne ♥

Till en början skrev jag mer finkänsligt. Hon tyckte att jag skulle ta hand om allt själv och att jag inte skulle berätta för någon, avskedet/begravningen skulle vara för enbart mig. Hur skulle jag orka, hur kan man kräva det av sitt enda barn, jag orkar inte.

Jag saknar mamma så det gör ont, det är tomt utan henne. Jag är van att oftast höras med henne några gånger/dag och har varit så glad åt våran kontakt sedan Viggo kom. Varje kväll när jag nattar honom rinner mina tårar när vi pratar om henne ♥

Köket är det som är ”fräschast”. Det skulle kunna vara riktigt gulligt. Huset var i ett helt annat skick när jag bodde hemma. Städade hon inte tillräckligt gjorde jag det. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år.

Fina tapeter men förstörda av rök.

Vardagsrummet där hon sov. Hon hade köpt en ny madrass men den är inte använd.

Även om det finns fina saker behöver dom saneras, röklukten sitter hårt.

 

Övervåningen.

Nere.

Uthusen.

Det här är inte allt…

Hoppas ni har det bra.

Tungt

Mitt i sorgen är det en massa praktiska ”måsten” att göra. Det hade verkligen räckt med att vara ledsen så hjärtat känns som det ska brista och försöka ta mig igenom allt som har hänt. Nu har vi fullt upp med att försöka få pannan i mammas hus att fungera.

Jag vet att hon skulle dra igång den för säsongen snart och att det var gruvsamt. Flera gånger/vinter har hon skrivit till mig att pannan har stannat. Hon har vetat hur hon ska göra för att få igång den igen, även om det har tagit tid och kraft för henne. Hon har ibland vaknat till 11 grader i huset. Vi vet och kan ingenting om hennes panna.

Vi har lagt väldigt många timmar på att försöka få det att fungera. Vi tog även dit en rörmokare till hjälp, men till slut var det lika bra att han åkte därifrån. Pannan tuffade på någon timme, men stannade sedan för oss. Därför åkte min man ensam till mammas hus idag för att försöka förstå sig på själva ”brännaren”. Vi ska göra ett försök och ringa tillverkaren och hoppas dom kan tipsa om vad som kan vara fel.

Vi vet inte hur vi löser detta. Det kan sluta med att vi behöver lägga en större summa pengar på att köpa något nytt, det har vi så klart inte räknat med. Men får vi inte fungerande i värme i huset över vintern kommer kostnaderna bli långt mycket mer.

För att kunna slappna av det minsta när det gäller hennes hus behöver vi få igång värmen snarast. Vi kommer behöva åka dit minst en gång/vecka för att sota ur pannan. Stannar den måste vi åka dit mer. Min man har ordnat en teknikpryl som kan känna av temperaturen i mammas hus. Den skickar ett meddelande till hans mobil om det understiger ett visst gradantal, den känner även av om någon går in i huset. Den kostade en slant men är en trygghet med tanke på att vi inte bor så vi kan gå dit.

Det har gått en vecka och tre dagar sedan vi hittade henne ♥ Det är bara i torsdags som vi hade det något lugnare och då passade vi på att städa nedervåningen här hemma. Efter att ha varit i ett iskallt inrökt hus i flera dagar som inte är skött på ett vis vi kan vara tillfreds med, är det ännu viktigare att vårat hem är i harmoni.

Gråter gör jag till och från och visst har jag haft stunder tillsammans med nära och kära. Det är bara långt mycket mer att ordna än jag kunnat föreställa mig. Hoppades att besöket av rörmokaren skulle vara över på en timme och pannan fungerande.

Att stå som ensam dotter, utan nära anhöriga till mamma i detta läget är fruktansvärt jobbigt. Jag tackar gudarna för min man och min son ♥ Min man hjälper mig med allt han kan och Viggo är så klart solstrålen i mitt liv. Jag måste vara stark för honom ♥ ♥ ♥ För att i huvud taget orka försöker jag stundvis att skingra tankarna med något kreativt. Min man spelade glad musik idag för Viggos skull, han ville dansa ♥

Det låg ett album i köket. Bild på mig och mamma och så dopbilden ♥

Ta hand om er.

En vecka sedan idag

Under stor del av mitt liv har jag skrivit och haft det som en ventil, så jag gör ett försök.

I måndags åkte vi till mammas hus för första gången sedan vi hittade henne för en vecka sedan, det var väldigt tungt. Vi letade efter ett papper om hur mamma ville ha det, hon hade sagt att hon har skrivit ner. Det var inte det lättaste att hitta.

Jag vill inte skriva vad som stod i pappret, men hon har skrivit det för minst tre år sedan, troligtvis ännu längre sedan och när hon befann sig i en rejäl svacka och mådde dåligt. Minst tre år sedan vet jag med säkerhet för hon har skrivit om ”djuren”, hon hade både hunden och katten kvar och det var tre år sedan hennes hund blev ängel, katten finns inte heller kvar. Det var inte det jag hade önskat få läsa mitt i den tunga sorgen.

Jag fick lite av en chock, grät och la mig på sängen i den ställningen jag hittade henne. Nu när dagarna har gått försöker jag landa i att hon nog inte skulle ha skrivit på det viset om hon gjort det nyligen. Min och mammas relation har nästan alltid varit ”upp och ner”, den förbättrades sedan Viggo kom till världen ♥ Vi kom varandra närmare, vi har haft tätare och bättre kontakt i ca 2,5 år, vilket jag är otroligt tacksam för.

Det känns som hon levde upp, fick ett lättare sinne och annat att tänka på, även om hon haft sina krämpor med kroppen. Det verkar som hon har försökt ta tag i vissa saker som gällde hälsa och annat, men tyvärr var det för sent. Hon har inte orkat hälsa på oss så ofta och vi har inte åkt dit mycket heller av särskilda skäl. Jag har velat att hon ska få ta del av Viggos liv och har filmat honom och skickat klipp till henne titt som tätt som hon har älskat ♥ Något som har varit viktigt för mig och uppskattat av henne ♥

Vi har ringt henne ibland så Viggo skulle få prata med mormor. Det är lätt att önska i efterhand att jag skulle ha gjort det oftare, jag är ändå glad för att jag hade börjat göra det, för tidigare ringde vi nästan aldrig. Min mamma var rökare och hade inte den bästa rösten och hosta, så det var också något som fanns i bakhuvudet på mig.

Igår var vi till begravningsbyrån jag och min man. Det var fruktansvärt jobbigt och tog över två timmar, jag grät till och från hela tiden. Eftersom min mamma hade skrivit hur hon ville ha det när hon mådde dåligt, valde jag att tillmötesgå en del av det hon skrev men också utgå från mitt eget hjärta, allt jag gör är gjort med kärlek till henne ♥

Min mamma ville inte ha någon begravning och hon hade gått ur svenska kyrkan. Jag kände mig lugn med det beslutet, även innan jag fått veta att hon inte var med i kyrkan. Men vissa bitar blev jobbigt, jag trodde ändå vi skulle få vara på den kyrkogården där hon ska vila och ta avsked, men det blir en ceremoni på annan plats i december.

Det känns långt dit, men det var vad vi kom fram till med tanke på omständigheterna. Sedan kommer mamma finnas i en minneslund på orten där hon bodde ♥ För mig är det viktigt med en annons, den kommer i tidningen där hon bodde på lördag.

På slutet höll jag på att svimma, när det var dags att skriva på papper. Jag var helt förstörd, min man stack till mig en kaka. Ångesten kröp sig på och jag började gråta igen. När vi väl var klara var det dags att åka och hämta fönstret hos glasmästaren, det som mammas granne fått krossa för att ta sig in i huset för en vecka sedan.

I bilen sa min man att vi skulle höra med min farmor om vi kunde åka dit och äta lunch, vi hade med oss matlådor. Det blev en stund med tårar, farmor tyckte det var jobbigt, hon stod mamma nära. Troligtvis var det hon som träffade mamma senast, dom sågs ungefär en vecka innan mamma somnade in. Efter min man och jag ätit bjöd farmor på kaffe och fika. Sedan åkte vi till mammas hus och satte tillbaka fönstret. Medans min man gjorde det gick jag runt i huset, fick med mig en liten ängel hem ♥

Vi har varit till hennes hus tre dagar i rad, så idag tog vi en behövlig hemmadag. Tack till alla er som finns där och stöttar. Jag är ensam i det hela, jag har inga syskon på mammas sida och inga nära släktingar till mamma. Jag är tacksam att jag har min familj. Jag behöver prata och vill träffas, så ert stöd uppskattas enormt.

När jag nattade Viggo igår sa han ”God natt mormor” flera gånger, hjärtat kändes som det skulle gå sönder och tårarna rann, vilket han såg och sa ”Mamma ledsen, mamma saknar mormor”. Även om han är för liten för att förstå riktigt, så vet han vad jag har berättat, han är så fin. Jag sa igår på skoj ”Mormor sitter i himlen och dricker kaffe”, hon var en riktig kaffetunna. Försöker vara positiv om så för en kort stund. Viggo behöver få se en mamma som är ”glad” (inte bara gråter) och jag vill vara stark för honom ♥ ♥ ♥

Skriver när jag orkar. Sköt om er.

Älskade mamma

Jag ska försöka skriva, fast det är rörigt i huvudet. Jag har haft en jobbig vecka och den har runnit iväg. Jag har lagt mig tidigt på kvällarna för att orka gå till jobbet. I torsdags kväll slog det mig att mamma och jag inte hörts sedan i söndags vid 14-tiden.

Hon hade inte varit aktiv på FB heller vilket hon brukar vara. Jag har annars alltid haft koll på henne. Brukade tänka att även om vi inte skrivit till varandra en dag, så hade jag sett att hon gillat/delat något inlägg eller så. Insåg att jag inte hade sett det heller.

När det gick upp för mig att det var torsdag och jag inte sett något sedan i söndags ringde jag henne, utan svar. Paniken kröp sig på och jag kontaktade hennes granne som gick dit direkt. Det var mörkt ute, släckt i hela huset, jag frågade om bilen stod i garaget, det gjorde den. Det var svårt för henne att se något, men med hjälp av en stege kunde hon titta in fast persiennerna var nästan helt nere och hon tyckte sig se mamma ligga där. Jag bad henne krossa en ruta och gå in och hon ringde 112.

När hon hörde av sig igen förstod jag direkt att det var som jag var rädd för, mamma hade somnat in. Hon hade satt sig på sängkanten, som att hon skulle kliva upp, hon hade tofflor och nattkläder, så har hon bara tippat omkull åt sidan i sängen, hon låg snett på sidan med fötterna ner mot golvet ♥ ♥ ♥

Vi åkte dit sent i torsdags kväll efter vi fått barnvakt. Ambulansen var där och mammas granne. Sedan kom läkaren, han sa att det troligtvis var hjärtat. Han sa också ”Din mamma var inte gammal, men hon var mycket sjuk”. Hon blev bara 68 år. Efter dom åkt kom begravningsbyrån. Jag tog farväl och la mitt huvud mot mammas bröst, grät så det kändes som hjärtat skulle gå sönder, så känns det fortfarande.

Hon har troligtvis somnat in redan i måndags. Eftersom vi inte haft kontakt sedan i söndags. Det var nog på morgonen det hände, med tanke på att det var mörkt i huset. Det känns skönt att det var i sängen och att hon såg fridfull ut, det måste ha gått fort. Något jag försöker finna tröst i, att hon slapp lida ♥

Vi kom hem vid 00 den natten. Jag förstår det knappt än. Hon har varit skröplig länge men det kom som en chock ändå, det var inte väntat. Mamma ville leva, det syntes för hon har planerat för uppvärmning av huset i vinter och hon pratade om att hon ville skaffa en katt igen och ha sällskap av i vinter, det hann hon aldrig göra.

Jag har mått dåligt över att hon legat där någon dag. Vet att det var något mamma har varit rädd för, hon bodde ensam i ett hus. Vi bor i grannstaden. Mina närstående säger att hon inte har farit illa av det, hon låg fridfullt i sängen och hon var fin ♥

För två veckor sedan frågade jag om hon behövde hjälp med något, om vi skulle åka och handla åt henne. Hon undrade om vi skulle till grannstaden i något annat ärende, det skulle vi inte och vi var krassliga. Då svarade hon att hon hade så hon klarade sig, men att hon kanske behövde hjälp framöver. Lätt att önska i efterhand att vi skulle ha åkt. Men hon var så mottaglig så vi ville inte riskera att smitta henne heller.

Är otroligt tacksam att hon fick vara med på vårat bröllop. Även om hon inte mådde bra och åkte tidigt. Hon har i många år ”pikat” mig att jag borde gifta mig, jag tror det var viktigt för henne och att hon fick vara med ♥ Någon dag senare åkte vi till henne med mat som blivit över från bröllopsmiddagen, det är senast vi träffades, över 1 månad sedan. Jag är också tacksam att hon fått uppleva att få barnbarn, goa Viggo ♥

Det känns fortfarande så overkligt och jag vet inte om chocken har lagt sig. Jag önskar att jag kunde ge henne en stor lång kram och tala om att jag älskar henne och jag hoppas hon inte är ledsen att jag inte hittade henne direkt.

Viggo är tagen av att se mig så ledsen och säger hela tiden ”Mamma jätte jätte ledsen, mormor är i himlen och är en ängel”. Det är så jag har sagt till honom och att jag är ledsen för att jag saknar mormor, men att hon sitter på ett moln och vinkar till oss. Då tittar han upp i taket och vinkar till henne. Hon kallade honom för sin älskade prins ♥

Min goa kille, jag hade önskat att hon fått uppleva mer tid tillsammans med honom. Jag ska visa honom bilder och prata om mormor, så hon är med oss ändå. Försöker tänka att hon slipper ha ont och må dåligt nu, vila i frid älskade lilla mamma ♥ ♥ ♥

Skriver när jag orkar.

Sköt om er.

Fotograf Johan Löf, Tuva Jonsson